Mars är hackspettarnas tid. Vad är då bättre än att uppmärksamma vår mest hotade hackspett vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos). Från att nästan helt varit försvunnen för 10 år sedan har den nu sakta men säkert börjat återkomma mycket tack vare Naturskyddsföreningens bevarandeprojekt för arten och påspädning från östra populationer som börjar etablera sig i norra Norrland. Arten är fortfarande klassad som starkt hotad (CR) i Artdatabanken rödlista och det är fortfarande en lång väg kvar innan vitryggen kan anses räddad i vår svenska natur.
Under 1800-talet och några decennier in på 1900-talet var arten dokumenterad som häckfågel i 17 av 24 svenska landskap och därmed väl spridd som häckfågel. Sedan dess har utbredningsområdet minskat kraftigt med mer än 90 % och tillbakagången har accentuerats de senaste 30-40 åren. Vid relativt omfattande inventeringar år 1990 lokaliserades 30-31 par och därutöver 33-40 individer i landet. Minskningen fortsatte dock och runt 2010 utgjordes den kända svenska populationen av endast två par och två ensamma individer.
Den vitryggig hackspett trivs bäst i lövskogsrika landskap, där äldre bestånd av asp, björk, klibbal, gråal och sälg är särskilt viktiga. Ek och andra ädla lövträd ingår också ofta i bestånden. Färska, finska studier visar att andelen gran har en direkt inverkan på miljöers betydelse för arten. Områden där mer än 25% av trädvolymen utgörs av gran används inte som häckningsområden för arten. Genom den vitryggiga hackspettens starka specialisering, på i första hand lövträdslevande vedinsekter och därav betingade krav på kontinuerlig tillgång till ett stort antal kraftigt insektsangripna lövträd, har utvecklingen i skogsmarkerna starkt minskat artens möjligheter att överleva. Hoten mot miljöerna som beskrivs bra i SLU Artdatabanken artfakta sker främst genom skogsbruket som svarar för det största nyttjandet av skogsmarken, men även andra intressen kan negativt påverka de områden som är lämpliga för vitryggig hackspett. Följande verksamheter försämrar fortlöpande de biotopmässiga förutsättningarna för arten: slutavverkningar av lövskogar eller lövträdsrika bestånd, gallring av lövträd, hemvedshuggning av lämnad naturhänsyn, landskapsvård, vattenkraftsutbyggnad, vägdragning, flisning m.m.
På de senaste åren kan vi nu börja se vissa ljusglimtar och 2020 blev ett lyckat år för vitryggshäckningar, med sex bekräftade häckningar runtom i landet rapporterar Naturskyddsföreningens projekt för vitryggig hackspett. I Värmland finns en bekräftad häckning. Hanen släpptes ut av projektet förra året och detta är extra glädjande då det är ett tydligt ”kvitto” på en lyckad utplantering. I Uppland/Gästrikland har fyra häckningar bekräftats. Förutom dessa har ytterligare fyra ensamma individer iakttagits. Allt som allt har alltså 12 individer observerats och man kan med detta konstatera att det går fortsatt relativt bra för vitryggen i denna del av Sverige. Glada nyheter kommer även norrifrån med en bekräftad häckning i Umeå och förutom den bekräftade häckningen har ytterligare ett par samt åtta ensamma vitryggar observerats i Västerbotten. Tre ensamma fåglar har rapporterats från Norrbottens län samt tre i Jämtland.
