Urskog är skog som aldrig har utsatts för mänsklig beröring som jordbruk och skogsbruk, annat än enstaka träd och naturskog kallas skog som varit opåverkad av mänskliga aktiviteter så länge att den till största delen återfått de egenskaper som kännetecknar urskog (ca. 150 år). Urskogarna i världen blir allt mer sällsynta på grund av skogsavverkning och jordbruk. I Sverige finns mindre partier urskog kvar, främst i fjällområden. Det rör sig oftast om fjällbjörkskog och fjällnära barrskog. Små rester av urskog finns också insprängt i våra kulturskogar runt omkring i landet. Dessa små rester är ofta skyddade som nationalparker eller naturreservat. Urskogar är ofta präglade av brand och många hotade arter är beroende av förekomsten av död och bränd ved.
Karaktärsarter: Mycket stor variation av arter t ex tall, gran, björk, asp, alm, lönn lind, mossor, bärris, lavar, svampar, insekter som är knutna till lågor (nerfallna multnande träd) och torrakor.
Exempel på naturtyper enligt europeiska nätverket Natura 2000 där urskog och naturskog mer vanligt kan förekomma:
9010 Västlig taiga
9020 Boreonemala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora
9040 Nordisk fjällbjörkskog
9080 Lövsumpskogar av fennoskandisk typ
Projekt att stödja:
– Gåva till skogen – hjälp oss att skydda naturskog (Naturskyddsföreningen)
