Större ekbock (Cerambyx cerdo) är en skalbagge som tillhör familjen långhorningar vars larver bor i levande, mycket gamla solexponerade ekar med tjock bark. Arten verkar kunna leva i dessa ekar i århundraden. I dag finns endast den större ekbocken kvar i Halltorps hage på Öland och är därmed mycket hotad som svensk art. För att rädda arten i Sverige görs nu försök med att återintroducera den i några småländska ekbestånd där den funnits tidigare. Dessa försök ser ut att kunna lyckas och nu sommaren 2022 finns tecken på att de återigen etablerat sig på fastlandet där den inte setts sedan 1968.
Den större ekbocken är en mycket storväxt skalbagge (längd 24-53 mm) med långa, kraftiga antenner och ben. Kroppen är svart, med täckvingarnas bakre del brunaktig. Antennerna hos honan är lika långa som kroppen, hos hanen ungefär dubbelt så långa. Den kan förväxlas med mindre ekbock, som dock är mindre (längd 17-28 mm) och har helsvarta täckvingar som vanligen är tydligt skrovliga framtill.
Större ekbock är känd från Skåne, Blekinge, östra Småland och Öland. Men i nuläget finns den endast i Halltorps hage på Öland. I Skåne påträffades arten senast under 1800-talet. Arten saknas i övriga Norden men är noterad i Baltikum, och utbredd i Mellaneuropa och medelhavsområdet till Turkiet, Kaukasus och Nordafrika.
De sista förekomsterna på fastlandet fanns vid Alsterån i naturreservatet Getebro så sent som 1968. Man vet inte riktigt varför den större ekbocken dog ut från fastlandet. Men avverkningen av miljontals gamla ekar från 1830 och framåt, regleringen av åarna samt en allmän igenväxning av betade ekskogar är de mest troliga orsakerna. Före regleringarna fanns det vid till exempel Emån och Alsterån i östra Småland troligen gott om gamla ekar som klarade de årliga översvämningarna. De stod mycket solexponerat nära åarna och i svämängar och var säkerligen fina livsmiljöer för större ekbock.
Liknande områden finns fortfarande kvar i Rogalin invid Wartafloden i centrala Polen. Där finns fortfarande en stor population av den större ekbocken i de enorma ekarna som idag står ute i våta slåtterängar.
Sedan 2004 arbetar man aktivt med att försöka rädda arten inom ramen för det nationella åtgärdsprogrammet upprättat av Naturvårdsverket. Inom åtgärdsprogrammet övervakas populationen i Halltorp. Det är också viktigt att säkra tillgången på för arten lämpliga ekar, exempelvis genom friställning av yngre ekar eller veteranisering av träd. Man bör också övervaka och vid behov säkra tillgången på äldre ekbestånd.
Inom åtgärdsprogrammet är återetablering av större ekbock också en viktig åtgärd och försök med utplantering påbörjades under 2018. Vuxna individer som odlas upp på Nordens ark ska sättas ut i de två projektområdena Björnö och Tromtö-Almö, i Kalmar respektive Blekinge län. Lokalerna ligger inom artens tidigare historiska utbredningsområde. Det långsiktiga målet är att återetablera den större ekbocken i fyra olika eklandskap. Målet på lång sikt är att den svenska populationen 2040 ska överstiga 500 vuxna individer per år.
Inom projektet Life Bridging the Gap som jobbar med att skydda och återskapa det gamla eklandskapet har man nu kunnat konstatera att skalbaggen återigen reproducerar sig på fastlandet efter den återintroducering som gjorts i Björnö naturreservat, Kalmar län.
