…forts.
– Vi fick hit Maud och Ellen i början av sommaren. Båda har kalvat så nu har vi fyra djur som går i hagen här bredvid, berättar Inga von Sydow (ansvarig för skötseln av bufflarna och som jag stämt träff med för att lära mig mer om dessa nya inslag i svensk naturvård.)
Inga jobbar som konsult åt naturvårdsentreprenören Naturskog AB som tillsammans med Länsstyrelsen i Stockholm och Världsnaturfonden WWF står bakom projektet med bufflarna. Dessa fyra bufflar är de första fyra som släpps ut på bete i Stockholms Län och projektet har fått stor uppmärksamhet under sommaren.
– Även de lokala besökarna, och inte minst fågelskådarna som ofta finns på plats här i norra Fysingen, har engagerat sig mycket i bufflarna, berättar Inga vidare. Ibland undrar man om de inte tittar lika mycket på bufflarna som de skådar fåglar. De händer att jag får flera samtal per dag från förbipasserande som undrar hur bufflarna mår och varför kalvarna ligger ner så mycket. Det är ett naturligt beteende att kalvarna trycker nära marken och de kan ligga blickstilla i flera timmar troligtvis för att undvika upptäckt och därmed få skydd mot rovdjur.
Den asiatiska vattenbuffeln (Bubalus arnee) tämjdes för ca. 4000 år sedan och är sällsynt i det vilda. Den asiatiska buffeln är mindre och betydligt lugnare än den mer välkända afrikanska vattenbuffeln. Den används även i Asien som dragdjur men hålls också för köttet och mjölken. Den vilda vattenbuffeln kan bli upp till 3 meter lång och 150–190 centimeter hög, men de domesticerade brukar vara betydligt mindre. Typiskt för djuret är den välvda pannan och de jämförelsevis små öronen. Vattenbuffelns horn är svängda utåt och bakåt och avståndet mellan hornens spetsar kan överstiga en meter. Hornen är vid basen vitt skilda och de är något längre hos tjuren än hos kon.
– I dag finns det cirka 80 vattenbufflar på en handfull gårdar i södra Sverige. De används för mjölk- och köttproduktion och som här i Fysingen för att sköta våtmarksområden. Mjölken är fetare än hos vanliga mjölkkor och köttet är magrare. Det behövs ungefär 8 liter buffelmjölk för att göra 1 kilo mozzarella, tillägger Inga.
I vilt tillstånd finns endast några tusental djur i små spridda populationer i Indien, södra Nepal och Sydostasien. Ursprungligen förekom de i ett bälte mellan nuvarande Malaysia och Indonesien. Tama vattenbufflar är vanliga i Sydostasien och finns även på andra håll i världen som här vid Fysingen. Inga berättar vidare:
– Bufflarna är perfekta för naturvård. De är bra på att simma och kan dyka ner för att beta växter på botten. Klövarna är stora och flexibla vilket gör att de är perfekt anpassade för att gå på sanka marker utan att sjunka ner. De gillar att gyttjebada och lerpölarna som bildas gynnar både groddjur och vadare.
Vilda vattenbufflar var, tillsammans med visenter och föregångare till våra hästar och kor, med och formade det europeiska landskapet. Att återintroducera vattenbufflar för att sköta naturvårdsarbetet som i naturreservatet vid Fysingen känns därmed som ett naturligt sätt att öka förutsättningen för ökad biologiska mångfalden, gynna den hotade naturtypen betad strandäng och därmed skydda många hotade arter.
Intervjun bryts plötsligt då två äldre herrar ropar och frågar om det är okej att bjuda bufflarna på äpplen. Inga berättar att äpplen är en riktig favorit hos de fyra bufflarna och det har blivit populärt hos närboende att komma förbi med fallfrukt från villaträdgårdarna i närheten.
Inga betonar slutligen gärna bufflarnas fina egenskaper som naturvårdare.
– Eftersom buffeln gärna betar och simmar långt ut i vattnet skapar den öppningar och vassfria miljöer där många arter kan trivas. De skapar bland annat gärna gångar och öppningar i vassbältena eftersom de gärna söker skydd och ligger och idisslar ute i vassen. Detta är ett perfekt sätt att sköta vassbältena runt våra våtmarker då maskinell skötsel både är kostsamt och komplicerat.
Vi lämnar bufflarna för denna gång och börjar gå tillbaka. Vu möter upp Naturskogs VD Johan Josephson som också är mycket nöjd över sina nya naturvårdare. Diskussionen fortsätter mellan oss tre om bufflarnas fina egenskaper och vi tror nog alla att vattenbuffeln är här för att stanna och att det kommer bli en mer vanlig syn framöver på våra strandängar och runt våra fågelsjöar.
//RäddaEnArt (Text och Foto: Magnus Rignell)
