Mnemosynefjäril (Parnassius mnemosyne) eller liten apollofjäril som den också kallas ibland, är den enda fjärilen som finns på RäddaEnArts plattform. Fjärilar är en familj som bra representerar försommaren och vad är då bättre än att låta just denna art den bli månadens art i juni?
Mnemosynefjärilen är en dagfjäril av familjen riddarfjärilar, underfamiljen apollofjärilar. Den är uppkallad efter den grekiska gudinnan Mnemosyne. Den har ett vingspann på 55–68 mm. Vingarna är vita med svarta markeringar. Äggen är vita och klotformiga. De svarta larverna lever på olika arter av nunneörter. Mnemosynefjäril har tidigare funnits i Skåne, Blekinge, vid Kalmarsund, på Öland och Gotland, samt längs kusten från Östergötland till Uppland. Inom detta område finns den idag bara kvar på ett fåtal platser i Blekinge och vid mellersta Upplandskusten. De starkaste populationerna finns idag i Medelpad, på Alnön och vid Tynderö.
I Sverige förekommer arten i betesmarker i kulturlandskapet. Äggen kläcks i april och då måste de känsliga larverna direkt hitta den enda mat de kan äta: blad av nunneörten, en av våra första vårblommor. Larverna äter snabbt upp sig och förpuppas en månad senare. I början av juni kläcks de fullbildade vita mnemosynefjärilarna fram. Fjärilen söker nektar i blommor av många olika arter som maskrosor, tjärblomster, hundkex, smörblommor.
Främst har man funnit den i gräsmarker med svag eller ingen skötsel och med en mosaik av träd och buskar. Det har tidigare lett till slutsatsen att fjärilen trivs bäst i obetade gräsmarker som är halvöppna och håller på att växa igen. När populationerna fortsatte att minska i Uppland provade man att återinföra en historisk betesmetod som kan sammanfattas: inget bete under försommaren, men relativt hårt bete från slutet av juli i betesmarker med buskar och få träd. Under den betesfria perioden kan larven ostört växa och förpuppas, och fjärilen finna nektar, para sig och lägga ägg. Betesmetoden har varit vanlig tidigare bland annat i Mälardalen där betesmarker ofta hägnades tillsammans med åker och äng och därför inte kunde betas förrän dessa skördats. En art med så specifika krav på sin livsmiljö utgör ett biologiskt kulturarv eftersom de berättar om hur människan har nyttjat marker tidigare.
Mnemosynefjärils livsmiljöer av mosaikartade ängs- och betesmarker har till stor del försvunnit i och med ett rationaliserat jordbruk. Antingen genom ett alltför hårt bete och bortröjning av buskar eller att markerna på grund av upphörd hävd vuxit igen eller planterats med träd. Eftersom populationerna i nuläget är så små och fragmenterade riskerar det även att drabbas av inavelseffekter och slumpmässiga faktorer som ogynnsamma väderförhållanden. Även vildsvinsbök kan vara ett hot där det finns mycket vildsvin.
>> Läs mer om mnemosynefjärilen här och hur du kan bidra till projektet
>>Läs åtgärdsprogrammet för Mnemosynefjärilen här
