Havsörn (Haliaeetus albicilla) är Sveriges största rovfågel med ett vingspann på närmare 2,5 meter och finns numera spridd över stora delar av landet. Så har det dock inte alltid varit utan miljögifter och jakt drabbade beståndet hårt under olika perioder under 1900-talet. Efter stora insatser och lyckade bevarandeprojekt har dock denna mäktiga rovfågel återhämtat sig. Så här i oktober börjar många örnar, främst årsungarna, flytta söderut och samlas runt fiskrika vatten. Vad är då bättre än att presentera havsörnen som oktober och november månads art? Denna vackra och ståtliga fågel kommer att uppmärksammas samt de bevarandeprojekt som ledde fram till att arten återhämtat sig så pass att det börjar bli en relativt vanlig syn i vår svenska natur igen.
Havsörnen häckade för 200 år sedan över hela Sverige. Genom att arten i hög grad är knuten till vatten för sitt födosök har utbredningen alltid varit ojämnt fördelad, med tätare bestånd vid kusterna och vid de större sjöarna. Men även mindre sjöar och vattendrag har hyst häckande havsörnar, och även om säkra belägg saknas i många fall måste vårt sjörika land ha haft ett betydande bestånd även i dessa biotoper. En försiktig skattning av den historiska beståndsstorleken stannar vid att det bör ha funnits åtminstone 500 häckande par under början av 1800-talet.
Arten försvann dock helt som häckfågel vid Västkusten i början av 1900-talet och var vid denna tid också till största del borta från sjösystemen i södra och mellersta Sverige. Denna kraftiga nedgång berodde främst på jakt. Havsörnen fridlystes 1924 och kategoriserades som kungsvilt (ingår i Statens vilt). Då återstod bara 35–40 par vid östkusten och ett tiotal par i Lappland. Detta skydd ledde dock till en långsam återhämtning av beståndet på östkusten och vid 1950-talet räknade man med att det där fanns cirka 100 häckande par. Då kom nästa hårda slag mot havsörnspopulationen. På grund av stigande halter i Östersjön av miljögifter som PCB och DDT så minskade fortplantningsförmågan. 1973 räknade man bara sex ungar utmed hela östkusten.
Naturskyddsföreningen startade Projekt Havsörn år 1971. Sedan dess har många viktiga åtgärder utförts. Projektet har lockat hundratals frivilliga under åren som gjort betydande insatser med att lägga ut giftfri mat, bevaka och skydda bon och fåglar under en lång följd av år. Exempel på viktiga insatser som Projekt Havsörn också genomfört är inventeringar, initiativ för att skydda boplatser, byggande av bon samt ringmärkning. Arbetet med att förbjuda olika miljögifter har också självklart bidragit till att havsörnarnas fortplantningsförmåga har ökat och därmed gynnat arten.
I dag finns det cirka 1000 par havsörn i Sverige och den fortsätter att öka. Nya par fortsätter att etablera sig i områden som inte hyst havsörn på mycket lång tid. Efter att ha varit borta från bland annat Vänern i nära 100 år kom havsörnen äntligen tillbaka dit år 2001, och 2010 föddes över 20 ungar i Vänern. Havsörnen häckar nu återigen längs hela Östersjökusten, och i inlandet spritt ända ner till södra Skåne. Även längs Västkusten har havsörnen börjat häcka igen under senare år.
Idag får havsörnen ses som räddad i alla fall inom överskådlig tid och Projekt Havsörn är ej längre aktivt. Ett flertal hot finns dock kvar mot havsörnen och i dag är den vanligaste dödsorsaken kollision med tåg och kraftledningar. Ett annat hot är exploateringen av mark, vilket leder till minskande antal häckningsområden. Bristen på tillräckligt gamla och kraftiga träd är också ett växande hot, eftersom yngre träd är svagare och inte kan bära det tunga boet som då rasar ner. Trots dagens hot får vi ändå konstatera att arten har en ljus framtid och projektet har varit mycket lyckat och får ses som ett av det riktigt framgångsrika bevarandeprojekten i Sverige.
>> Läs mer om Projekt havsörn på Naturskyddsföreningens hemsida
