Mycket glädjande kan vi konstatera att uttern är påväg tillbaka i stora delar av Sverige. Det var miljögifter som tidigare gjorde att uttern höll på att försvinna. En inventering som utfördes i Sverige vintern 1975-76 antydde bland annat att situationen för uttern i stora delar av landet var ytterst allvarlig. Inventeringar utförda under 1990-talet och framåt visar dock på en återhämtning av utterbeståndet i både antal och utbredning.
Uttern är ett smidigt, långsmalt djur med korta ben, brett huvud och lång, muskulös svans. Den har en längd på 50–100 centimeter, svanslängd på 28–55 centimeter och vikt på 3–11 kilogram. Uttern är huvudsakligen nattaktiv, men kan även vara i rörelse under dagen i ostörda områden. Den är en skicklig simmare och kan dyka upptill 5 minuter. Vanligtvis är den dock inte under vatten mer än 30 sekunder. På land rör sig uttern skuttande.
Utterns kraftiga tillbakagång på 60- och 70-talet beror främst på ökade mängder miljöföroreningar (speciellt polyklorerade bifenyler), men också på grund av vattenregleringar, jakt och röjning av strandvegetation. Många uttrar dödas också i trafiken när de försöker korsa en väg som utgör vandringshinder. Enligt vissa zoologer påverkar minkens spridning utterns bestånd negativ men situationen mellan dessa två arter är osäker.
Arten är klassad som nära hotad (NT) i ArtDatabankens röda lista från 2020. Artens status ligger dock inom gränsen för livskraftig (LC), men då det är viktigt med försiktighet, när en art når denna kategori, kvarstår 2015 års bedömning (nära hotad). Antalet individer uppskattas till cirka 4000 och populationen är ökande. Höga halter av ”nya miljögifter” såsom PFOS och PBDE har dock uppmätts i uttrar och vad dessa halter innebär för arten har vi forfarande dålig kunskap om.
