Ek (Quercus robur) är ett kraftigt lövträd som tillhör familjen bokväxter. Trädets krona är bred, och ofta går grenarna ut från stammen i en nära på rät vinkel. Som hos många andra lövträd varierar dock trädets utseende mycket beroende på omständigheterna. Eken förekommer i hela södra Sverige upp till ungefär Dalälven. I många delar av Europa har gamla ekbestånd försvunnit, men i Sverige finns det flera större eklandskap med gamla ekar, som oftast står i betesmarker. Eklandskap med höga naturvärden finns främst i Västmanland, Östergötland, Kalmar län och Blekinge. Ekskogen på Visingsö tillhör det enskilt största sammanhängande beståndet i Sverige med sina ca 360 hektar och började planteras redan på 1600-talet. Ekarna inom Kungliga nationalstadsparken på Norra Djurgården i Stockholm är ett annat område, som anses ha ett av norra Europas rikaste bestånd av mycket gamla och välväxta ekar.
Eken har idag problem vad gäller föryngringen. Unga plantor förekommer visserligen ofta inne i granskog, särskilt längs kusterna, men de konkurreras ut av den mer snabbväxande granen och skadas av viltbete. Om eken inte får hjälp är det risk att den fortsätter att minska i landskapet i takt med att de äldre ekarna dör eller avverkas.
Klassad som livskraftig (LC) i ArtDatabankens röda lista från 2020.
Välj ett projekt att stödja:
– Ekprojektet (Äpplarö Naturvårdsförening)
